Grisar är nästan exakt samma sorts varelse som människor. Det finns idag inget system för att föda upp grisar till slakt samtidigt som man tillgodoser grisen ens mest grundläggande behov. Inget sådant system lär dyka upp inom överskådlig framtid. Det är ett lidande som nästan ingen människa förstår. Allra minst bönderna själva. Konsumenterna kan ännu mindre, framförallt bryr dom sig inte tillräckligt mycket för att ändra på något i sitt köpmönster. Men det är heller inte meningen. När man tänder lampan funderar man inte på kärnkraftssäkerhet. Man förväntar sig inte att kärnkraftverken ska fuska med säkerheten med hänvinsing till att konsumenterna efterfrågar billig el.

I media har det lyfts fram som det värsta att grisar äter på andra grisar som dött. Det är dock bland dom bättre sakerna som kan hända för grisar. Grisen som är död slipper lida och dom andra grisarna i samma box har plötsligt något att göra. Det är betydligt värre när alla lever. Då är grisarna väldigt sysslolösa och väldigt frustrerade. Sysslolösheten kan mildras en aning med hjälp av halm att böka i. Men eftersom slaktsvin nästan undantagslöst alltid står på spaltgolv kan man inte ha för mycket halm eftesom det innebär att utgödslingssytemet slutar fungera. Det hela påminner mest om dom handikappade barnen på Rumäniens barnhem som satt fastbundna i stolar. Om någon minns dom? Mest synd är det om dom halvdöda grisarna. Dom som är svårt skadade och har svåra smärtor, men som ingen upptäcker. För övrigt, sluta bli upprörda över döda uppsvullna grisar på skottkärror. Om man har 10 000 grisar på en gård under ett år kommer det att då ungefär 1 gris per dag i genomsnitt gissar jag. Att föra bort döda grisar är mest ett logistiskt problem som är praktiskt att lösa med skottkärra. Grisar dör då och då, precis som vildsvin eller människor också dör. Just detta är alltså inget att hetsa upp sig över. Dom döda grisarna har det betydligt bättre än dom levande. Det mest lyckosamma som kan hända en gris idag är att suggan råkar lägga sig på grisen så att den dör. Syndabocken Lars Hultström skrev i samband med sin avgång; "Vi kommer att fortsätta leverera fina grisar som vi alltid gjort och vi kommer att fortsätta arbetet på gården". Sanningen är att dom aldrig leverera några "fina" grisar. Eller hur hade Lars tänkt göra med t.ex. kastringen av alla hangrisar utan bedövning? Är det vad han kallar för "fina" grisar?

Det här är inte första gången som det förfärliga och ständigt pågående djurplågeriet uppmärksammats. Men inte heller denna gång kommer det ske några förändringar för grisarna. Samma företrädare för näringen kommer ännu en gång medieotränat stamma in en blandning av ånger, förnekelse eller löften om förändring i TV-kamerorna. Jämför med Hans Jonsson som var LRF-ordförande 2001 som i ekots lördagsintervju 2001-01-13 http://www.sr.se/laddahem/Ekot/INTERVJU/20010127.rm sade:

• 15:13
  "Jag har sagt många gånger att det finns också vanvård i Sverige, tyvärr. Och det har ofta grunden i tragiska livsöden med enskilda människor. Men det är en väldigt skillnad mot dom sektioner vi har sett från andra länder där jag uppfattar det mer som ett systematiskt plågande av djur där många människor är inblandade".
• 18:10
  "Jag kan aldrig garantera hur enskilda individer uppträder mot djur. Vad jag kan garantera det är att vi har väldigt bra system med bra kontroller, och vi har en grundläggande värdering att djur ska inte utsättas för onödig grymhet. Det är vad jag kan garantera. Och det gör att jag också kan säga att dom här enskilda händelserna dom tror jag är ganska sällsynta."
• 23:39
  "Grunläggande för oss är att grymheter mot djur är fullständigt oacceptabelt. Och det finns inga ekonomiska resultaträkningar som på något sätt skulle kunna försvara att man inte upptärder riktigt mot djur, det är min bestämda uppfattning."

Detta kan jämföras med nuvarande LRF-ordföranden L-G Pettersson i SVT:s program Agenda den 2009-11-29, http://svtplay.se/v/1792551/agenda/del_14_av_17

• 39:37
  "Nå, vi har väl alltså litat för mycket antagligen på den då kontroll som vi har haft eller som vi har. Och det har ju visat då att det inte räcker." --- "Vi ska införa en oberoende kontroll."
• 41:24
  "Jag vill påstå med bestämdhet att generellt sett så är djuromsorgen väldigt god." --- "Vi har sett nu att det här kan förekomma och vi tar det här på absolut fullaste allvar."

• 05:18 Karl Petter Bergvall (grisbonde) om att inredningen inte fungerar om man stör upp den ordenligt med halm.
  "Boxen är ju godkänd."
• 14:48 Marina Eriksson (före detta grisbonde)
  "Även om vi tar bort alla skräckbilderna, vi behöver inte ha dom, så är ju systemen inte djurvänliga. Och jag är väldigt upprörd över att veterinärnäringen och jordbruksministern lotsas som att dom är förvånade och inte vet hur svensk grisproduktion går till."

Och så till sist den politiska oppositionen som tar tillfället i akt att kritisera jordbruksministern för att man ha flyttat över ansvaret för djurskyddsinspektioner från kommuner till länsstyrelsen och hävdar att det är en försämring. Djurskyddsinspektionerna fungerade ju inte innan när kommunerna hade hand om det heller. Många av kommunerna hade ju inte ens någon djurskyddsinspektör alls.

TV-kamerorna hålls i sin tur av oinsatta journalister som inte kan ställa en enda kritisk fråga. Efteråt går köttkonsumtionen ned lite granna, men inte särskilt mycket. Snart är den uppe på normal nivå igen (Uppdatering 2010-06-22: vilket sedan mycket riktigt visade sig i en artikel i SvD). Veterinärer som av alla antas vara godhjärtade människor som står på dom utsatta djurens sida säger att dom aldrig sett något liknande under hela sin yrkesverksamma karriär. Det är naturligtvis en fet lögn. När galna-ko-sjukan härjade som värst sänkte man priset och konsumtionen gick upp. Trots att köttet bevisligen var livsfarligt att äta. Så funkar människor. Ögonblicklig tillfredsställelse styr människans handlande.

När det gäller djur kan man skilja på husdjur för fritidsbehov, livsmedelsproducerande djur samt djur för djurförsök. När det gäller livsmedelsproducerande djur och försöksdjur finns det en avlägsen koppling till människans överlevnad. När det gäller fritidsdjur som hundar och hästar finns det ingen sådan koppling, och där borde man kunna ställa vilka krav som helst på hur djuren ska ha det. Djurens rätt granskade nyligen hästarnas situation och redovisade i en bok. http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/material/nedladdningsbart/hastrapport.pdf
Det är nedslående läsning. Hästägarna älskar sina hästar och är beredda att göra allt för sitt djur. Tyvärr gör dom allt fel. Hästarna står inne i stall, dom går i leriga hagar var för sig trots att dom är flockdjur, dom får fel sort foder och förhindras på många andra sätt att utföra sina naturliga beteenden. Allt för människors höga nöjes skull att kunna ta sig en ridtur då och då, samt eventuellt briljera inför kompisarna med en tävlingspokal. Om du påtalar för en hästägare att den kanske skulle minska på kraftfodret och öka högivan för att öka hästens välbefinnande kommer du många gånger att mötas av förklaringar om att hästen inte kommer prestera så bra utan sitt kraftfoder. Därför måste hästen, enligt hästägaren, äta massor av kraftfoder som helst ska vara importerat från Frankrike och innehålla pop-corn. En vetenskaplig undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet visade nyligen att hästar som bara åt grovfoder inte bara presterade lika bra, utan bättre. http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002003/01/connysson_m_090512.pdf

Skulle gissa att ungefär hälften av Sveriges mjölkkor står fastkedjade i väggen utan att kunna ta ett enda steg 8 månader per år. Här har Arla gjort betessläppet till ett publikjippo när kor som inte fått röra på sig under hela vintern plötsligt släpps lösa på betet och hoppar omkring en stund. Ett resultat av så kallad rörelsedeprivering och ett tydligt tecken på hur dåligt korna har mått under en lång tid. Människor från stan vallfärdar i tusental för att titta på detta om vårarna. Just mjölkkor är annars en av få saker som går åt rätt håll. Lösdriftsladugårdar är mer ekonomiskt lönsamma och i takt med att gamla gårdar med uppbundna djur lägger ned kommer mer och mer kor att leva i lösdrifter. Men även där förekommer ju grymheter som ingen reflekterar över. Som t.ex. att man tar ifrån den nykalvade kon sin kalv efter någon dag. Vilket förmodligen kan jämföras med dom känslorna som en nybliven människomamma skulle känna om ett nyfött barn dog. Oklart vad kalven känner.

Min slutsats är att människan är okunnig och ondskefull. Det lär hon fortsätta med. Man kan ju ta den obeskrivligt grymma tjurfäktningen som exempel som av någon obegriplig anledning tillåts fortsätta år ut och år in, trots att Spanien är ett EU-land. Det finns till och med stora grupper som gjort grymheter mot djur till en viktig del av sin religion. Dom kräver att köttet dom äter skall komma från djur som slaktats på ett särskilt plågsamt sätt. Det innebär att man utan bedövning skär upp halspulsådern och låter djuret förblöda. På vanliga svenska slakterier satsar man på bedövning innan avblodningen av grisar. Man har koldioxidbad som innebär att grisen går in i en hiss som åker ned i ett hål med koldioxid. Där kvävs djuret långsamt och förlorar till slut medvetandet av syrebrist. Förmodligen lika plågsamt som att drunkna med svår ångest av andnöden. Därefter hänger man djuret upp och ned och sticker det i halsen så att blodet rinner ut. Först då dör djuret. Men om man inte sticker hål på halsen tillräckligt bra dör inte djuret eftersom allt blod inte rinner ut. Efter ett tag vaknar då grisen upp lagom till det är dags för skållningen. Då skållas djuret levande. Så vitt jag kan förstå händer just den här typen av olycka varje dag på alla svenska slakterier. För att förhindra detta kan man ibland ha en människa som skär varje gris i trynet precis innan skållningen. Om grisen reagerar på detta tar man fram en bultpistol och skjuter grisen. Tydligen är detta jobbet så psykologiskt krävande att få människor orkar utföra det. Så ibland struntar man i den här kontrollen. Tidigare använde man elbedövning till grisar, vilket gick till så att grisen lyftes upp i ett slags transportband som klämde åt om grisens sidor med fötterna hängandes i luften och matades framåt mot elbedövningen. Men det ansågs till slut ofysiologiskt, även om det egentliga skälet nog var att koldioxidbadet tillåter en högre produktionstakt. Elbedövning används fortfarande till får. Andra svåra olyckor kan inträffa vid slakt av kor. Dom skjuts istället i pannan vilket gör att dom förlorar medvetandet innan själva slakten sätter igång. Då och då missar den personen som skjuter så att djuret inte förlorar medvetandet, utan istället bara har ett sort hål i huvudet från bultpistolen. Då får man skjuta en gång till. Överhuvudtaget är det svårt att avliva ett djur. I princip finns det inget riktigt bra sätt att avliva djur i industriell skala.

Jag rekommenderar också min artikel "Varför har dom så många höns". Den ger ett bra perspektiv på under vilka ekonomiska omständigheter djurproduktion bedrivs.

Av Mattias Malmgren. Agronom med inriktning mot husdjur. Arbetar som IT-konsult.